Om att bli vuxen
I helgen firade vi min mammas födelsedag. 51 år har hon hunnit bli.
Jag är lite kluven till det här med släktkalas. Ibland är det jättetrevligt och mysigt, men ibland får jag känslan av att rummet krymper där vi sitter. De olika situationerna beror nuförtiden oftast på hur många det är som är med och firar. Om det är mostrar, fastrar, morbröder, farbröder och kusiner med så blir det oftast i mitt tycke väldigt trevligt, men när det (som i lördags) bara är mor- och farföräldrar med så sprider sig livsledan i mig som en blodförgiftning. Och med den kommer det dåliga samvetet över att jag känner så. Jag tycker hemskt mycket om min mormor, min plastmorfar och min farmor, och jag tycker att det är väldigt mysigt att umgås med dem - när jag är själv eller med bara en person till. När det ska pratas i större grupp blir liksom samtalsämnena tristare, och åsikter uttrycks väldigt försiktigt. Ålderdomen kommer också fram på ett annat vis. Mormor rör ihop saker och farmor hör inget utan sitter bara tyst. Det klagas mycket.
När jag var yngre löste jag detta genom att sätta mig någonstans och läsa. De var vana vid att jag var lite konstig på det viset, så de lät mig hållas. Hos mormor och Stig fanns det Catherine Cookson och Tage Danielsson och hos farmor och farfar ett stort antal "Hemmets journal". Ofta tog jag med en egen bok, och vid jul hann jag oftast läsa ut ngn av mina julklappsböcker.
Nu är jag dock 25 år, och att smita iväg och läsa känns inte riktigt socialt accepterat i sådana sammanhang, så jag får vackert sitta där med min leda och mitt dåliga samvete.
Fast 5 minuter tog jag mig ändå i lördags kväll... 5 minuter av Johan Cullbergs "Mitt psykiatriska liv" för att få något intressant i huvudet. Jag tror inte att någon märkte det.
Jag är lite kluven till det här med släktkalas. Ibland är det jättetrevligt och mysigt, men ibland får jag känslan av att rummet krymper där vi sitter. De olika situationerna beror nuförtiden oftast på hur många det är som är med och firar. Om det är mostrar, fastrar, morbröder, farbröder och kusiner med så blir det oftast i mitt tycke väldigt trevligt, men när det (som i lördags) bara är mor- och farföräldrar med så sprider sig livsledan i mig som en blodförgiftning. Och med den kommer det dåliga samvetet över att jag känner så. Jag tycker hemskt mycket om min mormor, min plastmorfar och min farmor, och jag tycker att det är väldigt mysigt att umgås med dem - när jag är själv eller med bara en person till. När det ska pratas i större grupp blir liksom samtalsämnena tristare, och åsikter uttrycks väldigt försiktigt. Ålderdomen kommer också fram på ett annat vis. Mormor rör ihop saker och farmor hör inget utan sitter bara tyst. Det klagas mycket.
När jag var yngre löste jag detta genom att sätta mig någonstans och läsa. De var vana vid att jag var lite konstig på det viset, så de lät mig hållas. Hos mormor och Stig fanns det Catherine Cookson och Tage Danielsson och hos farmor och farfar ett stort antal "Hemmets journal". Ofta tog jag med en egen bok, och vid jul hann jag oftast läsa ut ngn av mina julklappsböcker.
Nu är jag dock 25 år, och att smita iväg och läsa känns inte riktigt socialt accepterat i sådana sammanhang, så jag får vackert sitta där med min leda och mitt dåliga samvete.
Fast 5 minuter tog jag mig ändå i lördags kväll... 5 minuter av Johan Cullbergs "Mitt psykiatriska liv" för att få något intressant i huvudet. Jag tror inte att någon märkte det.
Inställt på grund av mens
Jag skulle ha gått på vattengympa idag. Vattengympa är en trevlig träningsform, det tycker både jag och hisingens alla pensionärstanter. Jag har dock fått mens och bestämmer mig därför för att stanna hemma och äta marabou chokladkaka med non stop i. Man vill ju inte attrahera hajarna.
Nu ska jag kolla på "Svenska hollywoodfruar", hoppas på mkt prat om "ostkrokar".
Nu ska jag kolla på "Svenska hollywoodfruar", hoppas på mkt prat om "ostkrokar".
Omtanke i storstadsmiljö
När jag klev av spårvagnen nyss så blev jag tilltalad av en man i stilig läderjacka. Mannen var lite på kanelen, som min mormor skulle säga. Jag misstänker också att den här mannen tillbringar en ganska stor del av sin tid med att vara just på kanelen. Mannen sade i alla fall till mig att jag skulle gå framför honom, för han skulle nämligen kissa i buskarna. "Det är ju inte värre än när en hund kissar, men jag tycker inte att du ska behöva se det" sade mannen i läderjackan till mig. Jag tackade och gick raskt förbi honom. När jag kom hem stod det en polisbil parkerad utanför min port. Kan det vara den nynazistiske grannen som ligger illa till? Är det slut på DJ Goebbels på lördagkvällarna? Ingen mera vit makt-musik blandat med E-type? Nej, sån tur har jag nog inte.
Avslappning
En riktigt bra playlist och så harpan - om och om igen.
Allt jag fixar när hjärnan är trög efter ett dygnspass på behandlingshemmet ( = dålig sömn) och ett tre timmar långt seminarium om vetenskapliga metoder.
Allt jag fixar när hjärnan är trög efter ett dygnspass på behandlingshemmet ( = dålig sömn) och ett tre timmar långt seminarium om vetenskapliga metoder.
A Crush To Pass The Time
Skolan är sannerligen i full gång nu. Första examinationen ska lämnas in på onsdag. Kul.
Det blir dock lite mer underhållande med kvantitativ metod när det är söta manliga forskare som bedriver undervisningen. Bill och Bull är på egen hand nu, utan elaka Måns, och de blomstrar i hans frånvaro.
Jag har handlat en väldig massa kläder den här veckan, och igår handlade jag mat för 700 kr (det var väldigt tomt i skafferi, kyl och frys), så nu är jag lite rädd för att gå in och kolla saldot på kontot på internetbanken. Men jag måste...
Idag ska här städas. Har skjutit upp det alltför länge till fördel för roligare saker, men ikväll kommer Linda och Maria hit på förfest, så nu måste det ske! En perfekt motivation.
Fantastisk låt av ett nytt favvoband:
http://www.youtube.com/watch?v=jNrFmP2sKaE
Det blir dock lite mer underhållande med kvantitativ metod när det är söta manliga forskare som bedriver undervisningen. Bill och Bull är på egen hand nu, utan elaka Måns, och de blomstrar i hans frånvaro.
Jag har handlat en väldig massa kläder den här veckan, och igår handlade jag mat för 700 kr (det var väldigt tomt i skafferi, kyl och frys), så nu är jag lite rädd för att gå in och kolla saldot på kontot på internetbanken. Men jag måste...
Idag ska här städas. Har skjutit upp det alltför länge till fördel för roligare saker, men ikväll kommer Linda och Maria hit på förfest, så nu måste det ske! En perfekt motivation.
Fantastisk låt av ett nytt favvoband:
http://www.youtube.com/watch?v=jNrFmP2sKaE
Höst
September och därmed hösten med allt vad det innebär är här.
Skolan började igår, och det var blandade känslor. Å ena sidan hade det varit skönt med lite mer ledighet (jag har liksom fått smak på det denna sommar när jag inte jobbat lika mkt som jag brukar), å andra sidan finns det en fin trygghet, ja nästan mysighet, i att gå tillbaka till gamla rutiner. Det känns lite skönt att vara student i ett år till, innan arbetslivet börjar på riktigt. Speciellt med tanke på att hela vårterminen bara bestod av jobb, i och med praktik på heltid, och sen extrajobb på det. Att vara student är ju så gott som fritt från ansvar för andra än dig själv, till skillnad från de jobb som jag och mina klasskamrater kommer att ha på heltid så snart vi är färdiga med vår utbildning. Det var förresten väldigt fint att träffa klasskompisarna igår. Vi gnällde lite rutinartat över litteratur och tidiga morgnar på schemat, fikade på förmiddagsrasten och åt sushi på lunchrasten. Andreas ritade hakkors i sitt block och jag och Johanna Aurora drog black books-citat för varandra. Johan fick folk att massera honom och söte Ronny Tikkanen kom in i Linnésalen en sväng och jag beundrade hela hans uppenbarelse, och Helena hans rumpa. Allt var med andra ord precis som vanligt och väldigt trivsamt.
Semestern på Sicilien med Diana var underbar. Vi är väldigt avslappnade med varandra, och inte rädda för att visa lite humör, så vår stämningen var skön.
Det var vacker miljö, god pizza, folktom strand och ljuvligt hav med lagom höga vågor. Vi laddade sannerligen batterierna!
Igår fick jag MMS från brorsan med bild från hans och sambon Sofias första ultraljudsbild, det var helt fantastiskt! Redan nu kan man se att det är en underbart vacker bebis.
På torsdag kommer syrran hit, då ska jag klappa på hennes mage. I februari nästa år kommer jag vara en väldigt stolt moster och faster! :)
Skolan började igår, och det var blandade känslor. Å ena sidan hade det varit skönt med lite mer ledighet (jag har liksom fått smak på det denna sommar när jag inte jobbat lika mkt som jag brukar), å andra sidan finns det en fin trygghet, ja nästan mysighet, i att gå tillbaka till gamla rutiner. Det känns lite skönt att vara student i ett år till, innan arbetslivet börjar på riktigt. Speciellt med tanke på att hela vårterminen bara bestod av jobb, i och med praktik på heltid, och sen extrajobb på det. Att vara student är ju så gott som fritt från ansvar för andra än dig själv, till skillnad från de jobb som jag och mina klasskamrater kommer att ha på heltid så snart vi är färdiga med vår utbildning. Det var förresten väldigt fint att träffa klasskompisarna igår. Vi gnällde lite rutinartat över litteratur och tidiga morgnar på schemat, fikade på förmiddagsrasten och åt sushi på lunchrasten. Andreas ritade hakkors i sitt block och jag och Johanna Aurora drog black books-citat för varandra. Johan fick folk att massera honom och söte Ronny Tikkanen kom in i Linnésalen en sväng och jag beundrade hela hans uppenbarelse, och Helena hans rumpa. Allt var med andra ord precis som vanligt och väldigt trivsamt.
Semestern på Sicilien med Diana var underbar. Vi är väldigt avslappnade med varandra, och inte rädda för att visa lite humör, så vår stämningen var skön.
Det var vacker miljö, god pizza, folktom strand och ljuvligt hav med lagom höga vågor. Vi laddade sannerligen batterierna!
Igår fick jag MMS från brorsan med bild från hans och sambon Sofias första ultraljudsbild, det var helt fantastiskt! Redan nu kan man se att det är en underbart vacker bebis.
På torsdag kommer syrran hit, då ska jag klappa på hennes mage. I februari nästa år kommer jag vara en väldigt stolt moster och faster! :)
"The insane, on occasion, are not without their charms"
Kurt Vonnegut
Det var ett tag sen jag uppdaterade nu.
Livet är för tillfället uppdelat i två. Jobb och återhämtning.
Mitt nya extrajobb består i att hjälpa svårt psykossjuka kvinnor att klara av en vardag, klara av ett liv.
Det suger mycket energi. Precis som mina andra jobb (tänker främst på kortis och behandlingshemmet) så är det ett jobb som kräver att man ger mycket av sig själv. Mitt jag testas ständigt.
Skillnaden mot de andra jobben är att jag inte får lika mycket tillbaka här. Hur trött jag än kan bli efter ett pass på kortis eller på Hagen, så känner jag mig samtidigt påfylld på något vis. På Mellangård (som boendet heter) kan jag ibland efter ett pass nästan känna mig bestulen på en bit av min själ. Eller i alla fall som att det har gjorts ett försök till inbrott.
Jag blir kallad "jävla knullapa", "hora" och diverse annat. Jag har ofta färska rivsår och blåmärken.
Men självklart finns det ljusa och fina stunder. I måndags morse när jag kom in till en av de boende så blev jag hälsad med ett stort leende och frasen "Hej älskling! Har du sovit gott?". :)
Jag behöver mycket tid för mig själv för att orka med. Sörjer lite att jag inte vill vara mer social.
Jag ska dock bara jobba heltid i tre veckor till, sen har jag ledigt två veckor innan skolan börjar. Det ska bli skönt!
Idag bokade jag en resa till mig och Diana. En vecka på Sicilien. Det kommer bli fantastiskt!
Det var ett tag sen jag uppdaterade nu.
Livet är för tillfället uppdelat i två. Jobb och återhämtning.
Mitt nya extrajobb består i att hjälpa svårt psykossjuka kvinnor att klara av en vardag, klara av ett liv.
Det suger mycket energi. Precis som mina andra jobb (tänker främst på kortis och behandlingshemmet) så är det ett jobb som kräver att man ger mycket av sig själv. Mitt jag testas ständigt.
Skillnaden mot de andra jobben är att jag inte får lika mycket tillbaka här. Hur trött jag än kan bli efter ett pass på kortis eller på Hagen, så känner jag mig samtidigt påfylld på något vis. På Mellangård (som boendet heter) kan jag ibland efter ett pass nästan känna mig bestulen på en bit av min själ. Eller i alla fall som att det har gjorts ett försök till inbrott.
Jag blir kallad "jävla knullapa", "hora" och diverse annat. Jag har ofta färska rivsår och blåmärken.
Men självklart finns det ljusa och fina stunder. I måndags morse när jag kom in till en av de boende så blev jag hälsad med ett stort leende och frasen "Hej älskling! Har du sovit gott?". :)
Jag behöver mycket tid för mig själv för att orka med. Sörjer lite att jag inte vill vara mer social.
Jag ska dock bara jobba heltid i tre veckor till, sen har jag ledigt två veckor innan skolan börjar. Det ska bli skönt!
Idag bokade jag en resa till mig och Diana. En vecka på Sicilien. Det kommer bli fantastiskt!
Om att jag inte BRYR mig
Jag har ibland väldigt dåligt tålamod.
Det gäller ofta vad jag skulle beteckna som masspsykoser.
Jag har skrivit om detta förut. Här.
Nu känner jag det igen. Den oproportioneligt stora irritationen.
Michael Jackson är död.
So what?
Annat än att det naturligtvis är tråkigt för de som stod honom nära, jag menar inte alls att förringa deras smärta.
Personligen har jag aldrig betraktat honom som någon större artist, men det är ju en smakfråga.
För mig är stora artister de som kan skriva och framföra låtar där melodi och text i samverkan skapar en så mäktig känsla att den går rakt in i mig, och skapar en såväl psykisk som fysisk reaktion. Jag har aldrig hört en låt av Michael Jackson som gjort det. Men som sagt, det är en smaksak, och kanske finns det många som känner så när de lyssnar på hans musik.
Det som får det att krypa i mig är den gigantiska uppmärksamheten.
Allt jävla tjat.
Det jag försöker komma fram till är att människor dör överallt i hela världen, varje minut.
I krig, i sjukdom, av våldsdåd.
Och Michael Jackson är inte mer värd än någon av dem.
Döden är tragisk varje gång.
Och ärligt talat blir jag mer berörd av tanken på en kvinna i Afrika som dör av de skador hon fått av en gruppvåldtäkt, utförd framför ögonen på hennes egna barn, än av en 50-årig avdankad popstjärna med tvivelaktig moral.
Det är inte Michael Jacksons fel. Det är medierna som blåser upp detta till sådana orimliga proportioner.
För övrigt gör jag som Rasmus, och hänvisar till Gardells artikel om efterromantiseringen om Jackson. Ännu en dimension av obehagligheten i hela den här cirkusen.
http://www.expressen.se/kultur/1.1623868/varfor-vi-alskar-att-hata-jackson
Gör nånting vackert
Som förutspått var den här dagen bättre.
Mer energi till att ta in allt det nya, att le och vara mig själv.
När jag är ny så är jag mer avvaktande, lever inte ut min sanna natur på samma sätt.
Idag kunde jag skratta, vilket både kändes skönt och skapade kontakt med en av de boende som bestämde sig för att jag var ok, och sen förde en oändlig dialog med mig kring vikten av att tänka positivt och att ge och ta i livet. Blev överröst med komplimanger och fina ord om min person. Trevligt, men man ska inte räkna med att det håller i sig... :) Får nog räkna med att få en del skit från den personen också.
I morgon ska jag först luncha med Maria, sen åker jag till Hagen och jobbar dygn. Ska bli så himla roligt att få träffa min goa ex-handledare Veronica och grabbarna där igen! :) På lördag hämtar Smulan mig i Kullavik, så ska vi åka och bada. På söndag ska jag hänga med Diana.
Det blir en riktigt bra helg, det känner jag på mig! :D
Mer energi till att ta in allt det nya, att le och vara mig själv.
När jag är ny så är jag mer avvaktande, lever inte ut min sanna natur på samma sätt.
Idag kunde jag skratta, vilket både kändes skönt och skapade kontakt med en av de boende som bestämde sig för att jag var ok, och sen förde en oändlig dialog med mig kring vikten av att tänka positivt och att ge och ta i livet. Blev överröst med komplimanger och fina ord om min person. Trevligt, men man ska inte räkna med att det håller i sig... :) Får nog räkna med att få en del skit från den personen också.
I morgon ska jag först luncha med Maria, sen åker jag till Hagen och jobbar dygn. Ska bli så himla roligt att få träffa min goa ex-handledare Veronica och grabbarna där igen! :) På lördag hämtar Smulan mig i Kullavik, så ska vi åka och bada. På söndag ska jag hänga med Diana.
Det blir en riktigt bra helg, det känner jag på mig! :D
När sommaren kommer, ska jag visa dig bättre dar
Så, jag har idag gjort min första dag på mitt nya jobb.
Mycket av rutinerna kring mat, pengar, medicin och städ var välbekant.
Eftersom boendet inte är långt från mitt hem var omgivningarna likaså.
Men människorna var obekanta.
Det är människorna som är viktiga.
Med förnuftet vet jag att redan i morgon, efter en natt av bättre sömn än den förra, kommer det kännas bättre.
Efter ett par veckor kommer jag att känna mig riktigt hemtam.
Men idag, med hjärtat, kände jag mig mest bara obekväm och fylld av längtan efter det välbekanta.
Jag vet att jag kommer att behärska detta också, snart. Jag vet också att det kommer att vara en nyttig erfarenhet för mig att ha med mig. Jag bara önskar att jag slapp den första fasen.
Mycket av rutinerna kring mat, pengar, medicin och städ var välbekant.
Eftersom boendet inte är långt från mitt hem var omgivningarna likaså.
Men människorna var obekanta.
Det är människorna som är viktiga.
Med förnuftet vet jag att redan i morgon, efter en natt av bättre sömn än den förra, kommer det kännas bättre.
Efter ett par veckor kommer jag att känna mig riktigt hemtam.
Men idag, med hjärtat, kände jag mig mest bara obekväm och fylld av längtan efter det välbekanta.
Jag vet att jag kommer att behärska detta också, snart. Jag vet också att det kommer att vara en nyttig erfarenhet för mig att ha med mig. Jag bara önskar att jag slapp den första fasen.
Dagens skratt
Mamma berättar festivalminnen:
- Ja, tänk en gång körde vi ju förbi Roskilde.
Så jävla rock.
- Ja, tänk en gång körde vi ju förbi Roskilde.
Så jävla rock.
Livet
Mycket som händer omkring mig just nu. Inget som jag kan skriva om här, av hänsyn till de inblandade.
Det får räcka med att konstatera att det är många tankar om livet som snurrar just nu.
Hur det inte alltid är så lätt.
Hur det är menat att det inte ska vara så lätt.
Ingen får glida på räkmacka i evighet, alla genomgår prövningar och sorg.
Det är livets villkor, och de gäller för alla. Bitterhet är inte vägen att gå.
Det viktigaste är att inse att det alltid blir bättre igen, människor har en fantastisk förmåga att resa sig efter fall ner i djupa hål av smärta. Kommer man ihåg det så kan man finna styrka att fortsätta framåt, även när allt känns svart.
Det får räcka med att konstatera att det är många tankar om livet som snurrar just nu.
Hur det inte alltid är så lätt.
Hur det är menat att det inte ska vara så lätt.
Ingen får glida på räkmacka i evighet, alla genomgår prövningar och sorg.
Det är livets villkor, och de gäller för alla. Bitterhet är inte vägen att gå.
Det viktigaste är att inse att det alltid blir bättre igen, människor har en fantastisk förmåga att resa sig efter fall ner i djupa hål av smärta. Kommer man ihåg det så kan man finna styrka att fortsätta framåt, även när allt känns svart.
Here comes the sun
Nu, nu är det banne mig lov på riktigt! :D
Jag har skickat in min praktikantrapport, praktikplatsbeskrivning och kursutvärdering till skolan och jag och syrran bokade idag en resa till Montenegro.
Åker lördag (i övermorgon) och kommer tillbaka nästa lördag, midsommardagen.
Åh, så skönt det ska bli med miljöombyte!
Sol, bad och en massa böcker och musik - underbart! :)
Jag hade en bra dag igår också. Vaknade upp på jobbet i Vara kl 6.30 (vilket i och för sig var lite för tidigt för min smak, speciellt eftersom jag var uppe halva natten och hängde med Petruz som jobbade vaken natt...), sedan åkte jag till Skara och bytte om och drog en kam genom håret.
Vidare därifrån till Skövde, där jag först gick och betalade tillbaka en skuld till min kära moster som inte fick några pengar sist hon fixade mitt hår, i samband med det sprang jag på kusin Emma och hennes mamma Lena.
Efter det gick jag till Rådhusets café och mötte upp Rasmus. Vad fint det är att träffa gamla vänner! Insåg hur mycket jag har saknat att umgås med honom. Vi var rörande eniga om det mesta vi diskuterade, vilket var väldigt trevligt, eftersom det fortfarande var ett intressant samtal. Klart att man behöver mothugg och opposition ibland, men det är också viktigt att känna att man inte är ensam i sitt tyckande. Det kan inte vara uppförsbacke hela tiden, man måste få vila också.
Efter långfikan med Rasmus åkte jag hem till Göteborg för att leta fram mitt resebevis från folksam. Dessa jävla viktiga papper! Jag måste sortera dem på något bättre sätt... Nu ligger de bara huller om buller i en stor papplåda eller slumpvis instoppade i mappar - detta försvårar ju förstås uppdraget att hitta det rätta pappret ganska rejält... Hittade det dock och begav mig sedan in mot centrum igen. Handlade på body shop och fikade med Roger. Trevligt.
Tillbaka till tågen och Skövde. Hämtades av syrran och vi åkte och handlade och gjorde hemlagad pizza - mysigt! Sedan begav vi oss båda till Skara för att skjutsa Emma från en förfest, äta glass och prata med pappa.
Jag sov väldigt gott natten till idag. :)
I morgon tar Emma studenten, så det ska firas förstås! Lite vin, god mat och prat med släkten är (nästan) alltid trevligt.
Det får bli Beach boys i lurarna när jag lägger mig idag.
P.S. Jag har fumlat med tangenterna igen, det är därför jag skriver med kursiv stil. Har ingen aning om hur jag ska ta bort det. Eller hur jag fick dit det i första hand. Gjorde stilen fet också, för att kompensera, typ...D.S.
Jag har skickat in min praktikantrapport, praktikplatsbeskrivning och kursutvärdering till skolan och jag och syrran bokade idag en resa till Montenegro.
Åker lördag (i övermorgon) och kommer tillbaka nästa lördag, midsommardagen.
Åh, så skönt det ska bli med miljöombyte!
Sol, bad och en massa böcker och musik - underbart! :)
Jag hade en bra dag igår också. Vaknade upp på jobbet i Vara kl 6.30 (vilket i och för sig var lite för tidigt för min smak, speciellt eftersom jag var uppe halva natten och hängde med Petruz som jobbade vaken natt...), sedan åkte jag till Skara och bytte om och drog en kam genom håret.
Vidare därifrån till Skövde, där jag först gick och betalade tillbaka en skuld till min kära moster som inte fick några pengar sist hon fixade mitt hår, i samband med det sprang jag på kusin Emma och hennes mamma Lena.
Efter det gick jag till Rådhusets café och mötte upp Rasmus. Vad fint det är att träffa gamla vänner! Insåg hur mycket jag har saknat att umgås med honom. Vi var rörande eniga om det mesta vi diskuterade, vilket var väldigt trevligt, eftersom det fortfarande var ett intressant samtal. Klart att man behöver mothugg och opposition ibland, men det är också viktigt att känna att man inte är ensam i sitt tyckande. Det kan inte vara uppförsbacke hela tiden, man måste få vila också.
Efter långfikan med Rasmus åkte jag hem till Göteborg för att leta fram mitt resebevis från folksam. Dessa jävla viktiga papper! Jag måste sortera dem på något bättre sätt... Nu ligger de bara huller om buller i en stor papplåda eller slumpvis instoppade i mappar - detta försvårar ju förstås uppdraget att hitta det rätta pappret ganska rejält... Hittade det dock och begav mig sedan in mot centrum igen. Handlade på body shop och fikade med Roger. Trevligt.
Tillbaka till tågen och Skövde. Hämtades av syrran och vi åkte och handlade och gjorde hemlagad pizza - mysigt! Sedan begav vi oss båda till Skara för att skjutsa Emma från en förfest, äta glass och prata med pappa.
Jag sov väldigt gott natten till idag. :)
I morgon tar Emma studenten, så det ska firas förstås! Lite vin, god mat och prat med släkten är (nästan) alltid trevligt.
Det får bli Beach boys i lurarna när jag lägger mig idag.
P.S. Jag har fumlat med tangenterna igen, det är därför jag skriver med kursiv stil. Har ingen aning om hur jag ska ta bort det. Eller hur jag fick dit det i första hand. Gjorde stilen fet också, för att kompensera, typ...D.S.
En annan dag, en annan känsla
Så, förra inlägget var ganska dystert. Jag kan lugna er med att redan nästa morgon så kändes allt mycket ljusare. Men faktum kvarstår att det har varit väldigt mycket på sistone.
De senaste dagarna har jag dock börjat se ett slut på det, nedräkningen till vilan och friheten började, och jag kände mig lättare om hjärtat. Nu kan jag äntligen få lite vila, samt jobba på mina relationer till de människor jag tycker om.
Gjorde mitt sista pass på Hagen idag. Slutade 22.30 och fick goa kramar av grabbarna som var där då, samt kollegorna. Körde hem (japp - har fått låna bil av mor och far eftersom jag var där och jobbade förra helgen och även ska jobba denna) och lipade lite i vemod. Tycker ju så hemskt mycket om alla på Hagen! Såg till att tala om för grabbarna hur fina jag tycker att de är och hur mycket jag hoppas att allt ska ordna sig för dem. Det kändes bra. Har även sett till att krama de andra ungarna ordentligt igår och idag på eftermiddagen innan de gav sig av.
Fick ett telefonsamtal från mitt nya jobb idag också, de verkar så fina där också! Informerade mig om bredvidgång och talade om hur välkommen jag var och hur roligt de tyckte det skulle bli att jag skulle jobba där. Världen är sannerligen full med underbara människor!
I helgen blir det som sagt jobb, och i nästa vecka väntar en praktikrapport, praktikplatsbeskrivning, utvärdering av praktiken, journatt på jobbet (kortis alltså), snabbbesök här hemma i Gbg samt studentfirande för kusinen Emma. På lördag nästa vecka befinner sig förhoppningsvis syrran och jag på ett flygplan på väg mot solen! :)
Nu ska jag ta och läsa om det fina kortet som jag fick till min avslutningspresent idag och kanske lipa lite till, sen blir det till att packa klart inför ett par veckor i Skara och en i solen.
De senaste dagarna har jag dock börjat se ett slut på det, nedräkningen till vilan och friheten började, och jag kände mig lättare om hjärtat. Nu kan jag äntligen få lite vila, samt jobba på mina relationer till de människor jag tycker om.
Gjorde mitt sista pass på Hagen idag. Slutade 22.30 och fick goa kramar av grabbarna som var där då, samt kollegorna. Körde hem (japp - har fått låna bil av mor och far eftersom jag var där och jobbade förra helgen och även ska jobba denna) och lipade lite i vemod. Tycker ju så hemskt mycket om alla på Hagen! Såg till att tala om för grabbarna hur fina jag tycker att de är och hur mycket jag hoppas att allt ska ordna sig för dem. Det kändes bra. Har även sett till att krama de andra ungarna ordentligt igår och idag på eftermiddagen innan de gav sig av.
Fick ett telefonsamtal från mitt nya jobb idag också, de verkar så fina där också! Informerade mig om bredvidgång och talade om hur välkommen jag var och hur roligt de tyckte det skulle bli att jag skulle jobba där. Världen är sannerligen full med underbara människor!
I helgen blir det som sagt jobb, och i nästa vecka väntar en praktikrapport, praktikplatsbeskrivning, utvärdering av praktiken, journatt på jobbet (kortis alltså), snabbbesök här hemma i Gbg samt studentfirande för kusinen Emma. På lördag nästa vecka befinner sig förhoppningsvis syrran och jag på ett flygplan på väg mot solen! :)
Nu ska jag ta och läsa om det fina kortet som jag fick till min avslutningspresent idag och kanske lipa lite till, sen blir det till att packa klart inför ett par veckor i Skara och en i solen.
This is hell
Mensvärk så in i helvete.
Trött som satan.
Förbannad seminarieuppgift att göra.
Jävligt stor diskhög som står och hånar mig i köket.
Fan så utled på att känna mig otillräcklig i mina roller.
- Så väluppfostrad är jag, att jag uttrycker all min frustration med svärord.
Såhär pepp är jag på organisationsteori
